Hooo-ho-ho

Iggesund! Jag kan knappt bärga mig. Men jag tycker inte gymnasielärarmiljardären låter som nån Brad, guldbiblar eller inte. För den som en gång tagit in på hotell med Luke Perry duger inte vilken blek kopia som helst.

Jag har inte tillnärmelsevis lika många E4-mil i kroppen som min vapendragare. Mitt bästa minne från Norrlandskusten är en regnbåge över Höga Kusten-bron, och det är lite väl klyschigt tycker jag. Däremot är jag väldigt nyfiken på strutsfarmen utanför Örnsköldsvik!

Strutsen är världens största fågel. Den har matchvikt på 150 pannor och en toppfart på 70 kilometer i timmen, står det på strutsfarmens hemsida. Där har jag också lärt mig att en strutshöna lägger 30-70 ägg om året varannan dag (hur många hon lägger de andra dagarna framgår tyvärr inte). Strutsar är tysta djur (mycket sympatiskt), men ibland låter tupparna höra ett mycket dovt hooo-ho-ho.

Hooo-ho-ho.

Det är fantastiskt. Jag måste få träffa strutsarna. I strutsfarmens butik finns strutsdesignade souvenirer att köpa. I restaurangen (som ibland är fullbokad, ibland luftig. Är det få som är där finns det mer plats. Logikens lagar gäller även på strutsfarm!) verkar det tyvärr mest gå att äta strutskött, men de har också efterrättspajer som serveras med syndig sås. Syndig sås! Jag älskar't.

Strutsfarmens motto är "Vi älskar strutsar - Dom är bäst". Det ska jag skrika för full hals med huvudet ut genom bilrutan, hela vägen från Stockholm till Umeå. VI ÄLSKAR STRUTSAR! DOM ÄR BÄST!