Inspirationskällan

En stor inspirationskälla för Hylsas bruksortsplaner har under de senaste dagarna varit denna gigant bland glesortsbor: Morgan Bohman. En gammal studiekamrat från lärarutbildningen som redan har tagit det hela vägen. Vi låter det här klippet tala för sig självt.

Hylsas vill också hylla sin kusin som har köpt gård i Hackås i Jämtland.

Stugbyn

OBS! Det kommer inte bara att bo snubbar i bruksorten. Att importera postorderfruar från Sovjet kommer inte att vara okej.

Att hylla män är förstås en livskraftig tradition men också ett ganska uttjatat tema, ärligt talat. Det är dags att rikta ljuset mot några av de fantastiska kvinnor som omger Hylsas - men som tyvärr kanske är för framgångsrika och storstadscoola för att kunna övertalas att bosätta sig permanent i vår bygd. Vi löser det genom att bygga en stugby.

Stugbyn kommer att ligga naturskönt, med tillgång till badplats, bastu och glasskiosk (sommartid). En campingplats anläggs i anslutning, för den som föredrar att vakna i kondenssvettig sovsäck. Jag tänker mig att en exklusiv skara erbjuds en fördelaktig hyra och lämpligen spenderar större delen av sin sommarsemester på någon av friggebodsverandorna. Avansen kommer av ockerpriserna vi tar ut från norrmän för resterande stugor.

Stugorna är givetvis också vinterbonade. Ortens skidspår löper strax bortanför campingen, vi plogar upp en skridskobana på sjön och receptionen langar starkvinsglögg under disk.

Jag vill inte börja namnmärka stugorna redan nu, ifall jag missbedömt längtan till landet hos någon av mina bästa brudar och kanske ändå kan locka fler att slå ner bopålarna hos oss. Förstå vilka kompetenser vi skulle kunna samla! Offentlig revision, utredning, bostadspolitik, juridik, skådespeleri, fackliga frågor, stadsplanering, scenografi, design, medicin, journalistik, global utveckling, mänskliga rättigheter, försvar och militär, journalistik, psykologi, arkitektur... himlen är gränsen här.

Vi börjar med stugbyn. När ni väl ser hur bra det är i bruksorten kommer ni att vilja stanna, och vi kommer att ta emot er med öppna armar.

Johan "Den IV:e" Broman

Hylsas gillar Apan så mycket att vi har gift oss med en av dem. Strängt taget är det förstås bara halva Hylsas som inför lag, gud och denna församling lovat att älska i nöd och lust osv, och den andra halvan står här med skägget i brevlådan - lämnad utanför den äktenskapliga bubblan. Som ni förstår kan såna här pakter skapa slitningar i gruppen, och jag ska erkänna att jag i början närmade mig Johan med en viss skepsis (möjligen grundad på avundsjuka och rädsla för konkurrens). Men att vara del av ett mentalt kollektiv innebär att försöka omfamna det som gör ens andra hälft glad och nöjd, och jag har fått släppa sargen och inse att Johan numera är en del av Hylsas liv.

Det var bra gjort av mig. Johan är något så unikt som en helt chosefri person. Inga gifter i såsen, bara rent mjöl i påsen. Han lagar gärna bombastiska middagar, fulla av dyra råvaror och pretentiösa franska namn på rätter, men lyckas med att förbli ödmjuk inför sin bouillabaisse och Boeuf Bourgignon och förhåller sig med lätthet även till tacos och snabbmat. Han närmar sig kulturella och samhälleliga företeelser med genuint intresse och fascination vare sig det rör Nationalmuseums samlingar, knäppa klipp på internet eller kommentarerna på en VK-artikel om barnuppfostran.

Över huvud taget är Johans förmåga till entusiasm en av hans absolut bästa egenskaper. Hylsas känner nog ingen annan som så snabbt kan jobba upp en helhjärtad och förtjust iver över... ja, lite vadsomhelst egentligen. Otroligt medryckande och en källa till stor glädje för hans omgivning. Johan gör också allt ordentligt. Inga halvmesyrer här inte - ska något dömas ut så sågar han det jäms med fotknölarna, ska det hyllas så hyllar han det så intensivt att man ibland befarar att han ska trilla av stolen. Ska det göras Boeuf Bourgignon så kokas det fanimej kött av prima kvalitet så att våningen i Årsta immar igen av oset.

Jag har tyvärr inte tid att leta upp favoritverser och transkribera text, men jag kan konstatera att bruksorten kommer att kunna dra nytta av Johans många och spridda kompetenser. Han är som en inkarnation av (bland annat) Nakna kocken, Bosse Bildoktorn, Edward Blom och nån som är bra på att berätta historier. Möjligen är det i sin yrkesroll som utbildare han kommer att göra mest på orten - med tanke på vuxenpoängen som läggs på hög i vår krets lär det inte dröja länge innan det finns ett antal kunskapstörstande bruksortsbarn att lära upp.

Victor "Pipouwich high" Lindgren

Ryktet gör gällande att inte ens Victor själv kan stava till sitt artistalias, så därför chansar vi hejvilt i rubriken ovan.

Victor Lindgren tillhör en alldeles särskild art, enligt Hylsas. När Victor kommer in i ett rum är det som om allting stannar upp. Därför är han den som kanske mest av alla apor är ett riktigt artistämne. Vissa skulle kalla det charm, andra karisma, de som tittar mycket på Idol skulle säga "det". För Hylsas är det lite svårt att ta på, men vi tror att vi är något på spåren när vi hävdar att det som gör Victor så speciell är att han skapar relativt djupa relationer med väldigt många människor.

Låt oss utveckla: de flesta har ju några få väldigt nära vänner, sen har man vänner, sen har man bekanta osv. För Victor tycks det vara så att ovanligt många människor han blir bekant med också kommer honom ganska nära på ett eller annat sätt, och en vänskapsrelation uppstår. Det är som om han i varje människa ser det den människan är bäst på och sedan lyfter fram det. Nu menar vi inte att Victor är någon Jesus, men han är nog expert på att knyta goda kontaktnät. Och alla som vet det minsta grann om hur man driver företag (eller för den delen bygger bruksorter) vet ju att ett gott kontaktnät är ovärderligt.

Ett imponerande exempel på detta är ju Victors filmkarriär. För det första är det svårt att tänka sig något så svårt som att göra en bra film. För det andra är det ju inte helt lätt att vara kulturarbetare i dagens Sverige (och svårare blir det, tack för det alliansen). För det tredje kan man tänka sig att det är svårt att försörja sig på att göra film i en ganska liten stad som Umeå. Ändå lyckas han.

Hylsas har haft glädjen att se Victor arbeta några gånger. Senast var på en ganska dassig pub på Karlaplan förra veckan. Medan en annan tog en öl eller fyra satt Victor i möte med två övriga Apan-medlemmar, la upp en mediestrategi för Apan-spelningen på fredag, återkopplade via telefon till något möte han haft tidigare under dagen i egenskap av konsulent på Film Västerbotten, lyckades dessutom hålla ett vänskapligt samtal med mig om ditten och datten, samtidigt som han kläckte en inspirerande idé om ett utbildningsföretag som han och Johan skulle kunna driva i Umeå. Det här låter kanske som ett störande beteende, men konstigt nog är det inte det. Bara imponerande. För Victor må vara företagssam, men inte på ett äckligt sätt. Victors bästa vers sammanfattar poängen:

Känner du det samma?

I denna tillvaro där alla vill vara för sig själv

och inte för någon annan, vandra över andra,

ni vet företagsamma.

Här går man inte hand i hand,

här går man bredvid varandra,

med varsin hand knuten i byxfickan.

Alla vill lyckas ta sig vägen fram,

men när du faller faller du ensam.

I den utsträckning Apan någon gång har varit flickidoler så tror Hylsas att det är Victor som är "Den snygga" (källa: Ylvas lillasyster), lite som Holmsunds svar på Nick Carter. Fåfängan är dock ingen trogen följeslagare, vad vi kan bedöma. Det skulle i så fall vara i denna vers, som kanske också är Victors populäraste (ja, Victor fick två verser, men det var för att vi inte kunde bestämma oss):

Just idag mår jag bra, jag har vinden i ryggen

och känslan är given, man bara glider

som sin egen hjälte genom livet, ni vet,

Ooooh JW

Jag har skatteåterbäringen på fickan,

nykammat hår och kepsen på sniskan,

i stort sett är man råsnygg allt man tänker en sån här dag

Känslan är total

I Bruksorten skulle Victor göra smalfilm med ortens ungdomar och dessutom undervisa i kungliga filmprojekt på bruksortens gymnasieskola. Victor blir den nya Bergman och cineaster från världens alla hörn vallfärdar till bruksorten och Lindgren-land som blir Sveriges tredje största turistnäring.

Jonas "Chefen" Ernhill

Jonas lär vid ett tillfälle ha genmält: "Chefen, chefen, ingen vet mitt riktiga namn". Det stämmer alltså inte. Hylsas vet vad Chefen heter i verkligheten, men är så imponerade av hans person att hans smeknamn/artistnamn är mycket mer adekvat att använda i alla sammanhang.

Hylsas ska väl, handen på hjärtat, erkänna att hon både en och två gånger skakat bekymrat på huvudet åt Chefens DJ-planer och tänkt "Det blir nog vardag av det där också - skaffa dig ett riktigt jobb", men finkänsligt undvikit ämnet.

I retrospektiv kan vi ju konstatera att vi hade fel. Det blev visserligen vardag av det, fast på ett helt annat sätt än vi hade trott. Chefen jobbar så vitt vi kan förstå enbart med det han tycker är roligt - och har blivit riktigt, riktigt bra på det. Det går knappt en dag på internet utan att något nytt häftigt evenemang där han är inblandad dyker upp, och betraktat så här på avstånd tycks det oss som om Chefen och hans hejdukar dominerar Umeås uteliv.

För Hylsas, som sedan några år tillbaka levt efter mottot: "det är inte meningen att det ska vara roligt - det ska vara karaktärsdanande, lärorikt och på sin höjd intressant" har denna livsstil länge tett sig obegriplig och en smula skrämmande. Men nu har det slagit oss att det krävs mod, hängivenhet, hårt arbete och en stor skopa talang, för att kunna leva sitt liv som Chefen gör.

Eftersom chefen är DJ i Apan har han ingen bästa vers som jag kan plocka fram ur minnet, och det är svårt att i text återge de "scratch-solon" som genom åren har passerat. Därför kommer mitt bästa minne av honom istället:

Vi sitter i en ring på brassestolar och njuter av Hultfreds artistcamping. Jag har följt med i bilen ner från Umeå och kommit in på campingen i egenskap av chaufför. Det är andra eller tredje dagen på festivalen och allt har varit så ofattbart lyckat. Gräset är grönt och vädret är varmt och bara ett stenkast bort skymtar vi spillrorna av The Kristet Utseende som förgäves försöker återhämta sig efter gårdagens narkotiska övningar i bandets folkabuss.

Uppfyllda av stundens kunglighet bestämmer vi oss för att vi ska hålla varsitt tal och försöka sätta ord på den känsla av fullkomlighet som fyller oss alla. Sagt och gjort: Var och en av oss säger några väl valda ord, och som det kan vara när kroppens kemiska balans mer än lovligt satts ur spel dagen innan, blir det väl i ärlighetens namn lite sentimentalt. Exempelvis blir jag själv av Mekarn dubbad till Lady Ylpha under övriga deltagares ivriga bifall.

Klarsynt som Chefen är insåg han nog långt före oss andra det smått sekteristiska i hela förfarandet, och när turen kom till honom sa han följande väl valda: "Asså grejen är att...jag skulle kunna säga så mycket fint om alla som sitter er, hur bra vi har haft det och hur kung allting är, men...det värsta är att jag skulle inte mena det." Ridå

Jag är inte så säker på att Chefen skulle vara intresserad av att flytta till Hylsas bruksort. Visserligen har han en hel del spelningar i Hemavan i bagaget, men det kanske skulle bli tunnsått med spelningar under de första decennierna innan bruksorten växt om Umeå i storlek. Men vill han är givetvis hjärtligt välkommen.

Peter "Världsmannen" Alex

Peter är en intressant personlighet. En av hans utmärkande egenskaper är att han är bäst på att hålla kontakten med båda parterna när ett förhållande tar slut. När man umgås med Peter blir man uppmuntrad att bli en bullrig typ som drar vitsar. Om man som jag gillar att vara det trivs man följaktligen. Men meritlistan slutar långt senare: Han kan också springa långt, åka fort på skidor, dansa, jobba med data, baka bröd, laga mat och klättra. Han är dessutom en beundransvärd poet. Peters bästa vers är enligt mig:

Om du är i trångmål, all mat du har är stångkorv,

ditt hus ser ut som Mordor,

så lyssna på vår sång då.

Som att koka soppa på en spik,

är det jag som faller eller botten som kommer hit?

Flaxar med armarna gör allt för att lyfta,

tappar sin karma för det fanns inget syfte.

Fallskärmen funkar inte, man behöver hoppa,

då kan man bara räddas av manöver åtta.

En gång när Peter rappade den här versen (jag tror att det kan ha varit på digital tone festival på en av Umeås studentkrogar Corona) lyckades han med ett artisteri som sedan dess har suttit fastklistrat på min näthinna. Samtidigt som han rappar raden är det jag som faller eller botten som kommer hit tippar han liksom bakåt i en inlevelsefull illustration av radens andemening. Fångas upp av sin vän och kollega precis när han ska tappa fotfästet, kommer upp på benen igen och fortsätter med flaxar med armarna...

I bruksorten skulle Peter troligen jobba med det han jobbar nu eftersom han faktiskt jobbar inom någon slags IT-bransch, har erfarenhet av distansarbete och dessutom verkar vara väldigt bra på det han gör. Med sin stadigt ökande lön kan han dessutom anställa olika hushållsnära tjänstehjon och på så sätt bidra till bruksortens ekonomi.

Martin "Mekarn" Sandberg

Först ut i hyllningskavalkaden blir Hylsas vän Mekarn. Tvåbarnsfar och nybliven elektriker är två av hans oräkneliga goda epitet. När jag för första gången träffade Mekarn fick jag för mig att han var en vrång typ. Men ganska snabbt visade det sig att det finns få som besitter en sådan genuin godhet och omtanke. Det var lätt att komma honom nära, och när jag befann mig i en av de knepigaste situationerna i mitt liv var det han som ringde upp och erbjöd mig sin hjälp.

Mekarns främsta kännetecken är hans förmåga att behålla förnuftet när de flesta har tappat det. Han drar slutsatser med ett osvikligt självförtroende och låter sig inte dras med i världsfrånvända planer. En riktig upplysningsman.

En av Mekarns bästa verser:

Och jag var inte mycket för att dansa förut,

men det var förut hörru, jag var störig för det

kändes bra, men nu så dansar jag,

och tjejer vill ni dansa med mig så samsas då.

För när jag dansar står jag bara på samma ställe,

med godtrogna tjejer runt om mig som en annan prälle,

och jag kan dansa, för dansen är vad man gör den till,

och nu är det fan fest och på fester hör det till.

I bruksorten skulle Mekarn nog bli någon typ av hantverkare, eftersom han kan allt om att bygga hus. Eventuellt extraknäcker han som livscoach.

Det är fritt fram för Hylsas läsare att bidra med kompletteringar i kommentarerna. Det är svårt att beskriva en hel man så här kort.