Peter är en intressant personlighet. En av hans utmärkande egenskaper är att han är bäst på att hålla kontakten med båda parterna när ett förhållande tar slut. När man umgås med Peter blir man uppmuntrad att bli en bullrig typ som drar vitsar. Om man som jag gillar att vara det trivs man följaktligen. Men meritlistan slutar långt senare: Han kan också springa långt, åka fort på skidor, dansa, jobba med data, baka bröd, laga mat och klättra. Han är dessutom en beundransvärd poet. Peters bästa vers är enligt mig:
Om du är i trångmål, all mat du har är stångkorv,
ditt hus ser ut som Mordor,
så lyssna på vår sång då.
Som att koka soppa på en spik,
är det jag som faller eller botten som kommer hit?
Flaxar med armarna gör allt för att lyfta,
tappar sin karma för det fanns inget syfte.
Fallskärmen funkar inte, man behöver hoppa,
då kan man bara räddas av manöver åtta.
En gång när Peter rappade den här versen (jag tror att det kan ha varit på digital tone festival på en av Umeås studentkrogar Corona) lyckades han med ett artisteri som sedan dess har suttit fastklistrat på min näthinna. Samtidigt som han rappar raden är det jag som faller eller botten som kommer hit tippar han liksom bakåt i en inlevelsefull illustration av radens andemening. Fångas upp av sin vän och kollega precis när han ska tappa fotfästet, kommer upp på benen igen och fortsätter med flaxar med armarna...
I bruksorten skulle Peter troligen jobba med det han jobbar nu eftersom han faktiskt jobbar inom någon slags IT-bransch, har erfarenhet av distansarbete och dessutom verkar vara väldigt bra på det han gör. Med sin stadigt ökande lön kan han dessutom anställa olika hushållsnära tjänstehjon och på så sätt bidra till bruksortens ekonomi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar