Jonas lär vid ett tillfälle ha genmält: "Chefen, chefen, ingen vet mitt riktiga namn". Det stämmer alltså inte. Hylsas vet vad Chefen heter i verkligheten, men är så imponerade av hans person att hans smeknamn/artistnamn är mycket mer adekvat att använda i alla sammanhang.
Hylsas ska väl, handen på hjärtat, erkänna att hon både en och två gånger skakat bekymrat på huvudet åt Chefens DJ-planer och tänkt "Det blir nog vardag av det där också - skaffa dig ett riktigt jobb", men finkänsligt undvikit ämnet.
I retrospektiv kan vi ju konstatera att vi hade fel. Det blev visserligen vardag av det, fast på ett helt annat sätt än vi hade trott. Chefen jobbar så vitt vi kan förstå enbart med det han tycker är roligt - och har blivit riktigt, riktigt bra på det. Det går knappt en dag på internet utan att något nytt häftigt evenemang där han är inblandad dyker upp, och betraktat så här på avstånd tycks det oss som om Chefen och hans hejdukar dominerar Umeås uteliv.
För Hylsas, som sedan några år tillbaka levt efter mottot: "det är inte meningen att det ska vara roligt - det ska vara karaktärsdanande, lärorikt och på sin höjd intressant" har denna livsstil länge tett sig obegriplig och en smula skrämmande. Men nu har det slagit oss att det krävs mod, hängivenhet, hårt arbete och en stor skopa talang, för att kunna leva sitt liv som Chefen gör.
Eftersom chefen är DJ i Apan har han ingen bästa vers som jag kan plocka fram ur minnet, och det är svårt att i text återge de "scratch-solon" som genom åren har passerat. Därför kommer mitt bästa minne av honom istället:
Vi sitter i en ring på brassestolar och njuter av Hultfreds artistcamping. Jag har följt med i bilen ner från Umeå och kommit in på campingen i egenskap av chaufför. Det är andra eller tredje dagen på festivalen och allt har varit så ofattbart lyckat. Gräset är grönt och vädret är varmt och bara ett stenkast bort skymtar vi spillrorna av The Kristet Utseende som förgäves försöker återhämta sig efter gårdagens narkotiska övningar i bandets folkabuss.
Uppfyllda av stundens kunglighet bestämmer vi oss för att vi ska hålla varsitt tal och försöka sätta ord på den känsla av fullkomlighet som fyller oss alla. Sagt och gjort: Var och en av oss säger några väl valda ord, och som det kan vara när kroppens kemiska balans mer än lovligt satts ur spel dagen innan, blir det väl i ärlighetens namn lite sentimentalt. Exempelvis blir jag själv av Mekarn dubbad till Lady Ylpha under övriga deltagares ivriga bifall.
Klarsynt som Chefen är insåg han nog långt före oss andra det smått sekteristiska i hela förfarandet, och när turen kom till honom sa han följande väl valda: "Asså grejen är att...jag skulle kunna säga så mycket fint om alla som sitter er, hur bra vi har haft det och hur kung allting är, men...det värsta är att jag skulle inte mena det." Ridå
Jag är inte så säker på att Chefen skulle vara intresserad av att flytta till Hylsas bruksort. Visserligen har han en hel del spelningar i Hemavan i bagaget, men det kanske skulle bli tunnsått med spelningar under de första decennierna innan bruksorten växt om Umeå i storlek. Men vill han är givetvis hjärtligt välkommen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar