Vi gav Sundsvall en chans. Modet sjönk när E4:an smalnade, och vid Fläsians camping höll vi på att gå under helt på grund av en foppatoffel i skruttbil som vinglade fram i maklig takt över vägbanan. Vi lyckades dock köra om, pricka in en grön våg genom Sundsvalls alla menlösa trafikljus, och hitta vårt hotell (med hjälp av tillmötesgående lokalinvånare, pluspoäng!). Incheckningen gick snabbt och geschwint och vi var snart klara att ge oss ut i Sundsvalls nattliv. Lill-lördag! tänkte vi och förväntade oss god stämning på stan. Skulle Sundsvall leverera eller skulle staden få behålla sin stämpel som Sämst of Norrlandskusten?
Sundsvall har ett enormt torg som mycket passande heter Stora Torget. I varje hörn finns en ombyteskur för gladiatorer och på ena kortsidan ligger Svenssons bar - vårt mål, efter rekommendation från hotellpersonalen. Första timmen var humöret i topp. Ölen var god och sällskapet oklanderligt (Hylsas är mycket goda konversatörer). Sen gick det tyvärr snabbt utför. Svenssons invaderades av ett trettiotal unga män med rödflammiga kinder och för mycket gelé i håret. De kommunicerade genom att bröla varandras efternamn, sökte kontakt genom det beprövade knepet "stint stirrande" och dömde ut oss som lesbiska när vi högaktningsfullt ignorerade deras simmiga blickar. För att inte hinna tappa hoppet om Sundsvall helt retirerade vi till hotellet, sov, åt frukost och körde vidare.
Sundsvall är definitivt inte "Norrlands huvudstad", och E4:an genom stan är fortfarande en källa till stor frustration för varje Norrlandskust-resenär. Hylsas är inte helt Sundsvalls-frälsta, men jag sträcker mig till att medge att det bor åtminstone sju trevliga människor i staden och att i alla fall ett av Sundsvalls hus (Ibis Hotell) är fritt från vägglöss. Brölkillarna drar naturligtvis ner betyget, som landar på modesta 2,5 av 5 (knappt godkänt, alltså).
Nu är vi i Umeå, Norrlands riktiga huvudstad. Det är fantastiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar