inte bara en flod i egypten

Det har tagit mig tills nu att acceptera att Hylsas inte är på semester längre, därav tystnaden. Länge levde jag i förnekelse. Låtsades gå till Lottas när jag var på väg till jobbet, blundade och önskade att tunnelbanan mot Skarpnäck var mohikanchaufförens taxi som burnade ut mot Innertavle, föreställde mig att min smaklösa lunchlåda var en efterrätt med lingon. Nu har jag bitit i det sura äpplet och slutat hoppas på att vardagen bara är en ond dröm. Fruktansvärt. Stockholm har gjort sitt sämsta för att hjälpa till. Det är omöjligt att känna lycka i den här staden när det novemberregnar.